Nästa steg i mina funderingar brukar bli att jag ställer mig frågan, varför gillar inte alla människor blues? Blues brukar betecknas som all rock- och popmusiks moder - och utan blues skulle troligen ingenting av dagens så kallade populärmusik existera.
   Är det för att folk är för lata för att känna efter? Eller är det för att det är lättare att låta andra människor sitta och bestämma åt oss vad som är bra musik, och lyssningsvärt?
   Om vi leker med tanken att alla de större radiostationerna skulle ändra sina planerade spellistor i morgon och istället spela blues på bästa sändningstid. Då är jag säker på att de flesta skivaffärer skulle sälja slut på varenda bluesskiva - på nolltid!

   Jag såg ett TV-program för något år sedan där några radiopratare intervjuades. En av dem sade något väldigt typiskt för hela branschen. Han ställde ett par frågor som han själv besvarade "Vad är det som spelas mest i radio? Ja, just det, hits! Och hur blir en låt en hit? Jo, den spelas hela dagarna i radio!"

   Det är som om det skulle vara någon slags "inre cirkel" som bara går runt, runt, och att det är mer eller mindre omöjligt att ta sig in utan att ha ett stort skivbolag i ryggen. Det är bara de större bolagen som kan satsa de pengar som krävs för att kunna köpa reklam i alla medier.
   Men även om det ser ut som om det skulle vara helt omöjligt, är jag inte så bekymrad. Jag tror nämligen att förr eller senare slår alltid kvalitetsmusik igenom, hur lite resurser man än har. Och till er som tycker att blues är "gammal" föråldrad musik och att det "blå tåget" redan har lämnat stationen och aldrig mer kommer tillbaka kan jag bara säga "Om du missar ett tåg kommer det alltid flera."

   Det kanske är önsketänkande från min sida men jag tror det kommer en ny bluesvåg, liknande den på sextiotalet, inom en inte allt för avlägsen framtid. Det finns flera tecken som tyder på detta.
   Ända sen det blev möjligt, genom cd-tekniken, att göra billigare skivproduktioner har det poppat upp mängder med bluesband som har en skiva i bakfickan. En annan detalj som också talar för det är alla nya, unga bluesband som dyker upp både här och där.
   När jag började spela på allvar i början på åttiotalet var vi bara en handfull bluesband på en radie av bortåt femton mil. Idag är det flera än jag orkar hålla reda på, så visst är det saker på gång. Bara de senaste åren har det bildats åtminstone tre nya bluesföreningar i Sverige, en bluesunion har bildats och flera nya bluesfestivaler har också sett dagens ljus.
   Jag kunde nog hålla på ett bra tag med att räkna upp fler saker som stöder min tes, men jag tror budskapet går hem i alla fall.

   För dig som blivit nyfiken på blues, av att läsa det här, har jag ett par råd på vägen. Gå ut och skaffa dig ett par bluesskivor, gå hem, luta dig tillbaka och lyssna. Gå gärna och titta nästa gång det kommer ett bluesband till dina trakter, så kanske förstår du vad jag menar, när jag påstår att blues är så mycket mera än bara en musikstil! - Lycka till!